Framme på Åland

Heeeej!

Nu är jag och Elisabeth på den otroligt lilla ön Åland efter många om och men. Mariehamn är en mycket mycket liten stad, men trevlig som satan, folket speciellt.

Igår mötte jag Johan och Elisabeth i Uppsala och därifrån tog vi buss till Grisslehamn. Det visade sig att Elisabeth hade minst lika mycket packning som jag hade så vi kunde inte direkt hjälpas åt... Jag hade liksom en stor fet drag-väska + en bag + gitarr + dator. Eh.. Men det gick ju bra, vi kom på båten och fick chans att catcha upp lite så att säga. Sen var det buss igen, och jag upptäckte att hoppsan, klockan på Åland den går minsann en timme före. Så vi förlorade en timme.

När vi fått av all packning så frågar jag busschauffören om han vet vart Villa Gustavas vandrarhem ligger, och han trodde han visste. Så han sa åt oss att hoppa på igen med all packning så kunde han köra oss. Mycket snällt för det var en liten bit.

När vi kommer fram visar det sig att det är typ tjugotusen trappsteg... Så vi tänkte fuck it, vi packar ur det tunga ur Elisabeths väska (bland annat en kokplatta som vi "lånat" av skolan heh...) men då visar det sig att min sweetchilisås (som hon så snällt hade tagit med i sin väska) har sprängts över alla Elisabeths kläder. Fatta vilket helvete vi hade med att rengöra den skiten, och det stank ju inte lite chili överallt. Vad var klockan när vi var färdiga? Typ åtta kanske. Vi hade knappt kommit in i rummen liksom.
Elisabeth hade inte sovit på typ 2 dygn och ingen av oss hade ätit. Hon började packa upp och jag sa, nej fan vi drar och äter nu. Så kollade jag på en karta som fanns i rummet, hittade en krog som var öppen till 2, den tar vi sa jag. Så vi drog dit, duktiga kartpassare som vi är. Hamburgare - 12 euro, check! För er som inte vet, så är det lite mer än 120 kr...


Vi drog tillbaka, sket typ i allt för vi var så trötta. Visste knappt vart vi skulle dagen efter (och vi kunde inte kolla upp det för vi hade inget internet som man hade räknat med!)

Vi vaknade upp och jag hade inte sovit mycket vill jag lova, mycket tankar i den hjärnan (fatta att vara på en plats åt helvete, du känner ingen hittar ingenstans, ska vara på ett ställe en viss tid men vet inte vart det är, och du har ingen frukost eller lunch att äta) typ det första Elisabeth frågar är:

- "Hur känns det?"

- "Vadå?"

- "Nej när jag vaknade så kände jag bara att jag ville hem, till Gotland."

- "Hehe jo jag också..."

Vi drog iväg, och efter ett felsteg och letandes av en buss som gick dit vi ville, så kom vi till slut rätt (20 min för sent på första praktikdagen). Men det var chill, för hon var chill.

Efter det har det flytit på, vi fick nästan direkt dra ut och intervjua folk på stan. Jag filmade och Elisabeth frågade frågor. Sen när vi kom tillbaka fick hon redigera det vi filmat och jag fick dra ut med två pers från tidningen och ta miljöbilder vid en pulkabacke. Sen när jag var tillbaka fick hon filma nyhetsinslag och jag fick fortsätta redigera. Fullt upp!

Nu har vi handlat upp oss på mat och liknande, vi hade ju ingen frukost lunch eller någonting tidigare idag, och så upptäckte vi att internet funkade så vi blev överlyckliga. Sen har vi båda tagit en dusch och ätit tonfisk med couscous och knäckebröd, mm smaskens (vi har nämligen bestämt att vi ska leva billigt och smalt här). Kattmat? Elläh..?



Jag hör hur hon smäller i väggen i andra rummet så hon packar väl upp nu. Jag tror jag gör det imorn, jag orkar verkligen inte, vill bara spela lite gitarr och kolla serier på datorn. Är dötrött.

Kände mig mycket mycket liten igår kväll och imorse. Hade inte Elisabeth varit här så hade jag gråtit som en gris.
Ett långt blogginlägg blev det, men det är det värt. Jag ska se tillbaka på det här när jag åker hem härifrån och skratta åt mig själv, för fyfan vad tuff jag kommer vara då ;)

Jag har nya misstag att lära efter: ALLTID ha god marginal och bra framförhållning.

Kärlek