Sköne låte

I don't love you I hate you.
Run you over with a stolen car.
Bury you alive in the burning hot desert sands.

Det här ploppade ur min hjärna idag. Mycket märkligt.


Pesten. Parasiter. Tar av det som inte är vårat, riktiga energitjuvar.
Vi lever inte i symbios med någon.
Ta blommor och bin, där har vi ett praktiskt exempel på symbios i högsta grad. Den symbiosen har för oss blivit en symbol, en metafor - för sex.
Sex skulle nog kunna vara det enda samspelet i "vår" natur. Å andra sidan, symbios skulle det endast vara om båda parter nådde toppen samtidigt. Och låt oss nu vara ärliga, hur ofta sker det?
För dom som går och trampar i samma spår år ut och år in, vart finns motivationen till samspelet? Jag skulle då inte finna den om jag stannade kvar här.
Man skulle kunna säga att vi äter upp oss själva. För det finns inget samspel, och hur lyckas man få 6 miljarder människor att få motivationen till ett samspel innan polarisen smälter? Eller innan solen slocknar?
Vi är som fästingar, vi fyller ingen funktion. Vi suger ut det andra har men ingen/inget drar nytta av oss.
Nu tror ni säkert att jag är självmordsbenägen och hatar mänskligheten. Tänk om. Jag är realist.

Rätta mig om jag har fel men det finns bara ett par saker som man lever för (och det är tur att dom kickar in hårt när dom väl kickar in):
Två känslor, abstrakta:
Kärlek och glädje - Långvariga, väldigt svåra att få tag på så håll i hårt när ni hittar dom.

Konkreta:
Alkohol, knark och läkemedel - Tillfälliga, lätta att få tag på, förvränger verkligheten och ger dig en kortvarig bild av dom abstrakta tingen. Fastnar du för dessa lyckorus kommer du förmodligen ha ännu svårare att nå dom abstrakta.

Så, var på din vakt. Sopsortera också :)

Jag orkade inte jobba längre idag. Nu går jag i ide och skärmar av. Jag orkar inte.
Ska till läkaren idag, det är fan något seriöst fel på mig.
Vi hörs när vi hörs, hejdå.

Gud vilket skumt inlägg jag skrev innan.
På tal om skum, Lotta på jobbet, hon är skum. För att få tiden att gå när vi jobbar så pratar vi väldigt mycket, och hon ställer många konstiga frågor och har så sjukt mycket tankar. Som till exempel:

- "Om du blev tvingad att ha sex med någon på jobbet, vem skulle det vara?"
- "Jag vill inte ha sex med någon här, alla är fula."
- "Men du är tvungen."
- "Vad händer om man inte väljer någon, dör man då eller?"
- "Ja."
- "Får man välja döden?"
-" Nej."

Jag kom aldrig fram till någon. Inte hon heller. Hon är så sjukt rolig, helt underbart kroppsspråk.

Jag håller på att göra en hemsida till pappas företag. Jag är så sjukt omotiverad så det finns inte. Måste tagga till.

Vad många uppenbarelser jag har haft den senaste veckan. Men jag vet inte vad jag ska göra med dom..

Jag köpte en bok, som gjorde mig klok.
Jag lyssnade på en låt, som gjorde mig kåt.
(I veckan alltså)

Jag känner mig lite vilsen faktiskt. Den här punkten har jag aldrig varit på. I livet.
Eller vilsen har jag ju varit, det var inte det jag menade. Jag menade att jag har aldrig varit på den här punkten. Punkt slut.

Jag har märkt att när jag skriver något, så blir det en mil långt. Det kan vara den här bloggen, på facebook, ett sms eller liknande. Jag har så mycket att säga, och nu har jag ju verkligen eran uppmärksamhet. Men då har jag inget viktigt att säga. Typiskt.
Men jag kan också skriva jättelångt även fast det egentligen inte kommer till någon som helst slags poäng.

Boken som jag läser heter "Mera självkänsla!". Det stod i den att självförtroende och självkänsla inte är samma sak, det trodde jag. Eller jag har nog inte tänkt på det så mycket.
Ett exempel på det kan vara en typiskt mobbare - väldigt bra självförtroende, men otroligt usel självkänsla.

Lotta kom tillbaka till jobbet idag. Jag tycker om Lotta, hon är rolig. Men hon börjar plugga om en vecka. Det var mindre kul.


Jag är så kär.

Jag är så sjukt kär i Lily Allen. Jag måste träffa henne och fråga chans.

"Ever since he can remember people
have died in his good name
Long before that September
Long before hijacking planes
He's lost the will he can't decide
He doesn't know who's right or wrong
But there's one thing that he's sure
of this has been going on too long"

Jag mår så otroligt illa... Inte så kul. Måste vara för att jag sov direkt efter jobbet.
Jag har slutat äta kolhydrater nu, och dricker ingen läsk. På helgerna får jag unna mig lite, och dricker typ en läsk. Så jag hoppas på att jag tappar kilo så kan jag börja träna lite. Simningen sket ju sig för Jim drog till Gotland.. I knew it.

Fan, det ser mörkt ut nästa vecka. Verkar inte som att Kajsa kommer ta sig upp, vilket är jävligt tråkigt. Hade sett fram emot det som fan.

Något som jag ser sjukt mycket fram emot är när jag och Sofia ska hälsa på Moa! Hoppas verkligen det blir av. Saknar dom in i bomben.

Balladen om Annas mamma

Varning för deppighet.

Jag måste berätta en sak. För ni som inte vet vem Anna är, läs inlägget som heter "Balladen om Anna" lite längre ner.
Som jag kanske nämnde, så jobbar Annas mamma på mitt jobb. Hon satte sig vid mig på lunchen härom dagen och började prata böcker. Jag sa att jag inte gillar att läsa men jag önskar jag gjorde det. Så hon sa att hon skulle leta fram några böcker till mig, soft tänkte jag. Hon sa att hon skulle sätta lappar på Olas truck om vilka det var, för hon skulle gå på semester så hon kunde inte ge mig dom själv. (Föresten så jobbar jag på ett boklager, det är nog viktigt att veta, massa böcker.. överallt.) Hur som helst så kom Ola till mig idag, med lapparna. Och jag som hela tiden varit orolig för att hon skulle veta vad jag gjort med hennes dotter - sket nu på mig. För en av böckerna hette "Vad mina vänner inte vet" (eller något sånt) och det är en tjej på framsidan. Vad var det första jag tänkte? Jo att boken handlar om en tjej som är med en tjej och hennes vänner vet inte. Den andra boken heter "Vad min flickvän inte vet", där tänkte jag att han är ju smygbög.
Så försöker Annas mamma ge mig något slags meddelande för att hon vet vad som hänt? Eller var det en slump?
Så eftersom det här var höjdpunkten i aktivitet på mitt jobb idag så funderade jag en del. Jag har även strulat med min chefs dotter, vilket jag kom på då. Och jag insåg att jag är rätt trött på mitt beteende, för just som det heter, är det också; strul. (Jag känner mig lite som en sån där pool-kille som har sex med maffiabossens fru, med en lätt överdrift.) Så jag har nu beslutat att jag ska leva i celibat. Tills jag finner min... rätta/rätte? Och skulle det nu vara så att jag är nära döden, så får det vara en engångsföreteelse med en människa jag inte känner och aldrig kommer träffa igen.

I övrigt så är jag ganska uttråkad. I allmänhet. Men jag ska börja simma nu så jag tappar några kilon. Och i helgen blir det landstället, jag måste dit och andas lite.

In this concrete jungle, I kinda fumble
For something, I've been longing, waiting for this feeling to come
Looking, searching all around
I don't grow on trees, but you found me
Spit me out turned my world around
I changed my ways, but yet i haven't been found

The inside has to turn out, that I know by no doubt
Careless and free, that's the way I used to be
Cuz when I felt that feeling that's the only way I want to feel
They say home is where your heart is
Please point me there, and give me your never ending kiss

When i call your name i can hear mine
The only thing that I can see is that your are so fine
Please don't be scared, I'll protect you everywhere
When you're blue, when you're down, I'll be around
Don't be afraid I'm like first-aid
Don't care what they say, they got no business with you and me
This text is kind of cheezy, but It's the best way to express me

Balladen om Anna

Anna. Jag kommer inte skriva hennes efternamn för man vet aldrig vem som läser den här bloggen, så jag skriver Anna. Sandra kommer du ihåg henne? Jag hade glömt bort henne.
Anna jobbade på det jobbet som jag jobbar på nu förra sommaren, vi pratade aldrig (jag tyckte hon såg bitchig ut, så jag var väl rädd) förrän sista dagen. Hon la till mig på Facebook och vi bytte nr osv.
Anna är inte bara en gammal jobbarkompis, hon är också Sveriges absolut snyggaste tjej. Utan överdrift. Det är sjukligt.
Vi hördes ett par ggr, träffades på krogen och festade. Jag tyckte att hon var sååå snygg och jag skvallrade för Sandra under kvällen. Sandra går såklart fram till henne och frågar om hon är bi. Det visar sig att Anna alltså är bi... Jag blir skraj och vi drar hem, typ.
Efter lite smsande och nån helg senare så träffas vi på krogen igen. Hon gjorde mig så nervös att jag pratade inte med henne knappt. Svarade på tilltal i princip.
Det hela slutar i alla fall med att Anna gick fram till mig när jag skulle beställa, och kysste mig vid baren. Strax efter det så ville dom jag var med gå hem, så jag gick till henne igen och kysste henne en gång till, sen gick vi.
Seeen, hördes vi inte så mkt mer.

Idag, på jobbet så dyker hon upp i mitt huvud (hennes mamma jobbar där också så det kan vara en bidragande faktor). Samma sekund som jag står där och tänker, så kommer Ola fram, och säger att Anna är på jobbet och hälsar på sin mamma (Ola vet om den här historien så han varnade mig). Jag får ett jävla sug i magen och blir helt röd i ansiktet och skriker ut hennes efternamn frågandes. Ola bekräftar och ser lite chockad ut.
Jag gick runt och var nervös enda fram till rasten för att jag var rädd att stöta på henne. Sen precis när vi skulle gå på rast så ser jag henne och hennes mamma, så jag SPRINGER typ ut. Så jävla konstigt.
Jag och Ola sitter och röker, och vem kommer om inte hon.. Hon ställer sig längre bort och jag tvingade Ola att sitta kvar för att jag vågade inte gå förbi henne.

Min poäng med den här långa historian (som säkert är skittråkig att läsa, men jag fick sån lust att skriva) är alltså att jag tycker det är så sjukt hur en människa kan påverka en så mycket. Bara för att hon är snygg! Jag känner henne inte ens.
Nu kan jag kolla tillbaka på det här och se att jag har lärt mig ngt, för det här visar ju bara på osäkerhet hos mig. Trodde jag inte om mig själv.

Sen får vi be till Gud att inte hon råkar klicka sig in här... Men det tvivlar jag på.

Nu ska jag duscha sen till stan! (Hoppas jag)

PUSS

Mormor och mamma

Fan vilken sjuk människa

Det går liksom inte riktigt att bada med Jim..

Seriöst nu är jag jättesjuk. Det här måste ju vända imorn annars.. annars kan jag inte gå till jobbet.
Det får bli massa Grey's Anatomy, några filmer och nyttig mat idag så kanske det vänder.
Jag sov föresten igen min sömnbrist, blev äntligen trött så jag somnade vid elva igår typ, sen vaknade jag halv ett. Så 13,5 h. Skönt.

Jag såg The Runaways, tack för att ni filmfolk levererar bra filmer ibland i alla fall.

Mitt gamla jobb

Ååhw, jag vill också paddla kanot, dricka öl och ha kul. Här ligger jag som en grönsak, kommer aldrig orka följa med imorn. Även om jag gör det så måste jag typ vila, jag måste måste jobba..
Jag var föresten förbi mitt gamla jobb idag efter jag hade slutat (gick hem sjuk, pallade inte mer) och frågade om dom ville ha hjälp på helgerna. Men det visade sig att dom inte jobbar helg där längre, och fyfan vilken tur. Samma sekund som jag klev in där så kände jag bara att jag ville gå. Den där kvinnan har lärt mig mycket, men fyfan vad jag inte vill jobba där, det måste ha varit ödet. Det hade varit som att ta ett steg bakåt i livet.

Jag hade glömt bort att du ändrade i min blogg Sandra, det var ju ett tag sen jag var inne här.

Jag har haft en sjukt rolig junimånad, den avslutades med Peace and Love-festivalen där jag såg massor med grymma artister spela. Bland annat Lily Allen som jag blev kär i, på riktigt. Jag vet att det låter töntigt, men det är sant. Det är inte så långt till England..
Jag träffade också världens skönaste norrman som blev kär i mig (han blev kär i alla tjejer) och vi kom fram till att vi hade samma intresse (jag blir också kär i alla tjejer). Jag kysste en kille och gifte mig med en flicka, jag gick i lera och sov under bar himmel, jag blev närmare vän med Karin och fann en backpacking-kompis, jag bråkade med min syster och sa att jag älskar henne, jag kom fram till att jag inte alls tycker om Marcus men det är ok för han gör My glad.
Jag hade en underbar festival.
Jag har druckit alkohol nästan varje dag sen jag slutade skolan, sen midsommar har det varit fylla varje dag. Direkt på det har jag börjat jobba och inte sovit ordentligt på 2 veckor, mitt immunförsvar sa ifrån så nu är jag sjuk. Men jag jobbar ändå, jag gillar det. Dessutom är jag helt pank.
Men det gör inget, för jag mår så sjukt bra. Jag har inte cancer, jag är jävligt snygg, jag har en vän som heter Sandra och massa många saker till. Sen går jag runt med något slags rus i magen hela tiden, som att jag längtar efter något. Eller liksom, väntar på något. Men jag vet inte vad det är, det är ju inget speciellt som kmr hända snart? Eller har jag missat något? Skönt är det i alla fall.
Det kanske är för att jag tjänar pengar, och för jag vet vad jag ska göra med dom.

Så nu har jag skrivit, massa tankar. Yes..

Nu ska jag laga mat åt min mamma.