Balladen om Anna

Anna. Jag kommer inte skriva hennes efternamn för man vet aldrig vem som läser den här bloggen, så jag skriver Anna. Sandra kommer du ihåg henne? Jag hade glömt bort henne.
Anna jobbade på det jobbet som jag jobbar på nu förra sommaren, vi pratade aldrig (jag tyckte hon såg bitchig ut, så jag var väl rädd) förrän sista dagen. Hon la till mig på Facebook och vi bytte nr osv.
Anna är inte bara en gammal jobbarkompis, hon är också Sveriges absolut snyggaste tjej. Utan överdrift. Det är sjukligt.
Vi hördes ett par ggr, träffades på krogen och festade. Jag tyckte att hon var sååå snygg och jag skvallrade för Sandra under kvällen. Sandra går såklart fram till henne och frågar om hon är bi. Det visar sig att Anna alltså är bi... Jag blir skraj och vi drar hem, typ.
Efter lite smsande och nån helg senare så träffas vi på krogen igen. Hon gjorde mig så nervös att jag pratade inte med henne knappt. Svarade på tilltal i princip.
Det hela slutar i alla fall med att Anna gick fram till mig när jag skulle beställa, och kysste mig vid baren. Strax efter det så ville dom jag var med gå hem, så jag gick till henne igen och kysste henne en gång till, sen gick vi.
Seeen, hördes vi inte så mkt mer.

Idag, på jobbet så dyker hon upp i mitt huvud (hennes mamma jobbar där också så det kan vara en bidragande faktor). Samma sekund som jag står där och tänker, så kommer Ola fram, och säger att Anna är på jobbet och hälsar på sin mamma (Ola vet om den här historien så han varnade mig). Jag får ett jävla sug i magen och blir helt röd i ansiktet och skriker ut hennes efternamn frågandes. Ola bekräftar och ser lite chockad ut.
Jag gick runt och var nervös enda fram till rasten för att jag var rädd att stöta på henne. Sen precis när vi skulle gå på rast så ser jag henne och hennes mamma, så jag SPRINGER typ ut. Så jävla konstigt.
Jag och Ola sitter och röker, och vem kommer om inte hon.. Hon ställer sig längre bort och jag tvingade Ola att sitta kvar för att jag vågade inte gå förbi henne.

Min poäng med den här långa historian (som säkert är skittråkig att läsa, men jag fick sån lust att skriva) är alltså att jag tycker det är så sjukt hur en människa kan påverka en så mycket. Bara för att hon är snygg! Jag känner henne inte ens.
Nu kan jag kolla tillbaka på det här och se att jag har lärt mig ngt, för det här visar ju bara på osäkerhet hos mig. Trodde jag inte om mig själv.

Sen får vi be till Gud att inte hon råkar klicka sig in här... Men det tvivlar jag på.

Nu ska jag duscha sen till stan! (Hoppas jag)

PUSS

Mormor och mamma

Fan vilken sjuk människa

Det går liksom inte riktigt att bada med Jim..

Seriöst nu är jag jättesjuk. Det här måste ju vända imorn annars.. annars kan jag inte gå till jobbet.
Det får bli massa Grey's Anatomy, några filmer och nyttig mat idag så kanske det vänder.
Jag sov föresten igen min sömnbrist, blev äntligen trött så jag somnade vid elva igår typ, sen vaknade jag halv ett. Så 13,5 h. Skönt.

Jag såg The Runaways, tack för att ni filmfolk levererar bra filmer ibland i alla fall.

Mitt gamla jobb

Ååhw, jag vill också paddla kanot, dricka öl och ha kul. Här ligger jag som en grönsak, kommer aldrig orka följa med imorn. Även om jag gör det så måste jag typ vila, jag måste måste jobba..
Jag var föresten förbi mitt gamla jobb idag efter jag hade slutat (gick hem sjuk, pallade inte mer) och frågade om dom ville ha hjälp på helgerna. Men det visade sig att dom inte jobbar helg där längre, och fyfan vilken tur. Samma sekund som jag klev in där så kände jag bara att jag ville gå. Den där kvinnan har lärt mig mycket, men fyfan vad jag inte vill jobba där, det måste ha varit ödet. Det hade varit som att ta ett steg bakåt i livet.

Jag hade glömt bort att du ändrade i min blogg Sandra, det var ju ett tag sen jag var inne här.

Jag har haft en sjukt rolig junimånad, den avslutades med Peace and Love-festivalen där jag såg massor med grymma artister spela. Bland annat Lily Allen som jag blev kär i, på riktigt. Jag vet att det låter töntigt, men det är sant. Det är inte så långt till England..
Jag träffade också världens skönaste norrman som blev kär i mig (han blev kär i alla tjejer) och vi kom fram till att vi hade samma intresse (jag blir också kär i alla tjejer). Jag kysste en kille och gifte mig med en flicka, jag gick i lera och sov under bar himmel, jag blev närmare vän med Karin och fann en backpacking-kompis, jag bråkade med min syster och sa att jag älskar henne, jag kom fram till att jag inte alls tycker om Marcus men det är ok för han gör My glad.
Jag hade en underbar festival.
Jag har druckit alkohol nästan varje dag sen jag slutade skolan, sen midsommar har det varit fylla varje dag. Direkt på det har jag börjat jobba och inte sovit ordentligt på 2 veckor, mitt immunförsvar sa ifrån så nu är jag sjuk. Men jag jobbar ändå, jag gillar det. Dessutom är jag helt pank.
Men det gör inget, för jag mår så sjukt bra. Jag har inte cancer, jag är jävligt snygg, jag har en vän som heter Sandra och massa många saker till. Sen går jag runt med något slags rus i magen hela tiden, som att jag längtar efter något. Eller liksom, väntar på något. Men jag vet inte vad det är, det är ju inget speciellt som kmr hända snart? Eller har jag missat något? Skönt är det i alla fall.
Det kanske är för att jag tjänar pengar, och för jag vet vad jag ska göra med dom.

Så nu har jag skrivit, massa tankar. Yes..

Nu ska jag laga mat åt min mamma.