Anna. Jag kommer inte skriva hennes efternamn för man vet aldrig vem som läser den här bloggen, så jag skriver Anna. Sandra kommer du ihåg henne? Jag hade glömt bort henne.
Anna jobbade på det jobbet som jag jobbar på nu förra sommaren, vi pratade aldrig (jag tyckte hon såg bitchig ut, så jag var väl rädd) förrän sista dagen. Hon la till mig på Facebook och vi bytte nr osv.
Anna är inte bara en gammal jobbarkompis, hon är också Sveriges absolut snyggaste tjej. Utan överdrift. Det är sjukligt.
Vi hördes ett par ggr, träffades på krogen och festade. Jag tyckte att hon var sååå snygg och jag skvallrade för Sandra under kvällen. Sandra går såklart fram till henne och frågar om hon är bi. Det visar sig att Anna alltså är bi... Jag blir skraj och vi drar hem, typ.
Efter lite smsande och nån helg senare så träffas vi på krogen igen. Hon gjorde mig så nervös att jag pratade inte med henne knappt. Svarade på tilltal i princip.
Det hela slutar i alla fall med att Anna gick fram till mig när jag skulle beställa, och kysste mig vid baren. Strax efter det så ville dom jag var med gå hem, så jag gick till henne igen och kysste henne en gång till, sen gick vi.
Seeen, hördes vi inte så mkt mer.
Idag, på jobbet så dyker hon upp i mitt huvud (hennes mamma jobbar där också så det kan vara en bidragande faktor). Samma sekund som jag står där och tänker, så kommer Ola fram, och säger att Anna är på jobbet och hälsar på sin mamma (Ola vet om den här historien så han varnade mig). Jag får ett jävla sug i magen och blir helt röd i ansiktet och skriker ut hennes efternamn frågandes. Ola bekräftar och ser lite chockad ut.
Jag gick runt och var nervös enda fram till rasten för att jag var rädd att stöta på henne. Sen precis när vi skulle gå på rast så ser jag henne och hennes mamma, så jag SPRINGER typ ut. Så jävla konstigt.
Jag och Ola sitter och röker, och vem kommer om inte hon.. Hon ställer sig längre bort och jag tvingade Ola att sitta kvar för att jag vågade inte gå förbi henne.
Min poäng med den här långa historian (som säkert är skittråkig att läsa, men jag fick sån lust att skriva) är alltså att jag tycker det är så sjukt hur en människa kan påverka en så mycket. Bara för att hon är snygg! Jag känner henne inte ens.
Nu kan jag kolla tillbaka på det här och se att jag har lärt mig ngt, för det här visar ju bara på osäkerhet hos mig. Trodde jag inte om mig själv.
Sen får vi be till Gud att inte hon råkar klicka sig in här... Men det tvivlar jag på.
Nu ska jag duscha sen till stan! (Hoppas jag)
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar