Balladen om Annas mamma

Varning för deppighet.

Jag måste berätta en sak. För ni som inte vet vem Anna är, läs inlägget som heter "Balladen om Anna" lite längre ner.
Som jag kanske nämnde, så jobbar Annas mamma på mitt jobb. Hon satte sig vid mig på lunchen härom dagen och började prata böcker. Jag sa att jag inte gillar att läsa men jag önskar jag gjorde det. Så hon sa att hon skulle leta fram några böcker till mig, soft tänkte jag. Hon sa att hon skulle sätta lappar på Olas truck om vilka det var, för hon skulle gå på semester så hon kunde inte ge mig dom själv. (Föresten så jobbar jag på ett boklager, det är nog viktigt att veta, massa böcker.. överallt.) Hur som helst så kom Ola till mig idag, med lapparna. Och jag som hela tiden varit orolig för att hon skulle veta vad jag gjort med hennes dotter - sket nu på mig. För en av böckerna hette "Vad mina vänner inte vet" (eller något sånt) och det är en tjej på framsidan. Vad var det första jag tänkte? Jo att boken handlar om en tjej som är med en tjej och hennes vänner vet inte. Den andra boken heter "Vad min flickvän inte vet", där tänkte jag att han är ju smygbög.
Så försöker Annas mamma ge mig något slags meddelande för att hon vet vad som hänt? Eller var det en slump?
Så eftersom det här var höjdpunkten i aktivitet på mitt jobb idag så funderade jag en del. Jag har även strulat med min chefs dotter, vilket jag kom på då. Och jag insåg att jag är rätt trött på mitt beteende, för just som det heter, är det också; strul. (Jag känner mig lite som en sån där pool-kille som har sex med maffiabossens fru, med en lätt överdrift.) Så jag har nu beslutat att jag ska leva i celibat. Tills jag finner min... rätta/rätte? Och skulle det nu vara så att jag är nära döden, så får det vara en engångsföreteelse med en människa jag inte känner och aldrig kommer träffa igen.

I övrigt så är jag ganska uttråkad. I allmänhet. Men jag ska börja simma nu så jag tappar några kilon. Och i helgen blir det landstället, jag måste dit och andas lite.

In this concrete jungle, I kinda fumble
For something, I've been longing, waiting for this feeling to come
Looking, searching all around
I don't grow on trees, but you found me
Spit me out turned my world around
I changed my ways, but yet i haven't been found

The inside has to turn out, that I know by no doubt
Careless and free, that's the way I used to be
Cuz when I felt that feeling that's the only way I want to feel
They say home is where your heart is
Please point me there, and give me your never ending kiss

When i call your name i can hear mine
The only thing that I can see is that your are so fine
Please don't be scared, I'll protect you everywhere
When you're blue, when you're down, I'll be around
Don't be afraid I'm like first-aid
Don't care what they say, they got no business with you and me
This text is kind of cheezy, but It's the best way to express me

Balladen om Anna

Anna. Jag kommer inte skriva hennes efternamn för man vet aldrig vem som läser den här bloggen, så jag skriver Anna. Sandra kommer du ihåg henne? Jag hade glömt bort henne.
Anna jobbade på det jobbet som jag jobbar på nu förra sommaren, vi pratade aldrig (jag tyckte hon såg bitchig ut, så jag var väl rädd) förrän sista dagen. Hon la till mig på Facebook och vi bytte nr osv.
Anna är inte bara en gammal jobbarkompis, hon är också Sveriges absolut snyggaste tjej. Utan överdrift. Det är sjukligt.
Vi hördes ett par ggr, träffades på krogen och festade. Jag tyckte att hon var sååå snygg och jag skvallrade för Sandra under kvällen. Sandra går såklart fram till henne och frågar om hon är bi. Det visar sig att Anna alltså är bi... Jag blir skraj och vi drar hem, typ.
Efter lite smsande och nån helg senare så träffas vi på krogen igen. Hon gjorde mig så nervös att jag pratade inte med henne knappt. Svarade på tilltal i princip.
Det hela slutar i alla fall med att Anna gick fram till mig när jag skulle beställa, och kysste mig vid baren. Strax efter det så ville dom jag var med gå hem, så jag gick till henne igen och kysste henne en gång till, sen gick vi.
Seeen, hördes vi inte så mkt mer.

Idag, på jobbet så dyker hon upp i mitt huvud (hennes mamma jobbar där också så det kan vara en bidragande faktor). Samma sekund som jag står där och tänker, så kommer Ola fram, och säger att Anna är på jobbet och hälsar på sin mamma (Ola vet om den här historien så han varnade mig). Jag får ett jävla sug i magen och blir helt röd i ansiktet och skriker ut hennes efternamn frågandes. Ola bekräftar och ser lite chockad ut.
Jag gick runt och var nervös enda fram till rasten för att jag var rädd att stöta på henne. Sen precis när vi skulle gå på rast så ser jag henne och hennes mamma, så jag SPRINGER typ ut. Så jävla konstigt.
Jag och Ola sitter och röker, och vem kommer om inte hon.. Hon ställer sig längre bort och jag tvingade Ola att sitta kvar för att jag vågade inte gå förbi henne.

Min poäng med den här långa historian (som säkert är skittråkig att läsa, men jag fick sån lust att skriva) är alltså att jag tycker det är så sjukt hur en människa kan påverka en så mycket. Bara för att hon är snygg! Jag känner henne inte ens.
Nu kan jag kolla tillbaka på det här och se att jag har lärt mig ngt, för det här visar ju bara på osäkerhet hos mig. Trodde jag inte om mig själv.

Sen får vi be till Gud att inte hon råkar klicka sig in här... Men det tvivlar jag på.

Nu ska jag duscha sen till stan! (Hoppas jag)

PUSS

Mormor och mamma

Fan vilken sjuk människa

Det går liksom inte riktigt att bada med Jim..

Seriöst nu är jag jättesjuk. Det här måste ju vända imorn annars.. annars kan jag inte gå till jobbet.
Det får bli massa Grey's Anatomy, några filmer och nyttig mat idag så kanske det vänder.
Jag sov föresten igen min sömnbrist, blev äntligen trött så jag somnade vid elva igår typ, sen vaknade jag halv ett. Så 13,5 h. Skönt.